oh shanghai who do you belong to who do you care for and who do you forget
Det var den sista kvällen, en magisk sådan som inte riktigt ville ta slut. Efter en massiv hotpotmiddag tog Yoyo och jag en promenad och hamnade på vår favoritgata Shaoxing Lu, där ett nytt fotogalleri hade öppnat. En rundtur senare satte vi oss ner och pratade affärer, skolor och inredning med ägaren. Det visade sig att det är ägarens, en ung kinesisk kille, foton på väggarna. Vi fick oss ett kort taget med hans polaroidkamera.
Inte just nu, men snart kommer jag säkert börja sakna Shanghai och romantisera denna kaotiska, skamlösa stad, på samma sätt som jag i svackor romantiserat och längtat efter svensk sommar och europeisk flärd. Nu när den här platsen har stöpts och formats om efter många fina minnen och bekantskaper vet jag att det troligen bär av tillbaka tidigare än det går att ana. Framöver tänker jag njuta av att vara i hemma-läge, betrakta svenskt beteende och förskräckas av matpriser. Sedan ser det ut som att det blir en sväng ner på kontinenten i sommar. Bai bai! Hej så länge!
fågel, fisk eller mittemellan
En dag var jag och pappa på en ny ort, köpte oss två färska fiskar och fick dem tillagade på en restaurang i området. De tillagades snabbt, utan märkvärdig kryddning med en fräsch, ren smak som resultat. Bara ett exempel på varför det väldigt naturligt blev mycket fisk under tiden i Kina. Sötpotatis, på nedersta bilden, är populär gatumat, men det var vi alldeles för mätta för att slå till på.
