PSYCHEDELIC DRAGON

Det var den sista kvällen, en magisk sådan som inte riktigt ville ta slut. Efter en massiv hotpotmiddag tog Yoyo och jag en promenad och hamnade på vår favoritgata Shaoxing Lu, där ett nytt fotogalleri hade öppnat. En rundtur senare satte vi oss ner och pratade affärer, skolor och inredning med ägaren. Det visade sig att det är ägarens, en ung kinesisk kille, foton på väggarna. Vi fick oss ett kort taget med hans polaroidkamera. 

Inte just nu, men snart kommer jag säkert börja sakna Shanghai och romantisera denna kaotiska, skamlösa stad, på samma sätt som jag i svackor romantiserat och längtat efter svensk sommar och europeisk flärd. Nu när den här platsen har stöpts och formats om efter många fina minnen och bekantskaper vet jag att det troligen bär av tillbaka tidigare än det går att ana. Framöver tänker jag njuta av att vara i hemma-läge, betrakta svenskt beteende och förskräckas av matpriser. Sedan ser det ut som att det blir en sväng ner på kontinenten i sommar. Bai bai! Hej så länge!

En dag var jag och pappa på en ny ort, köpte oss två färska fiskar och fick dem tillagade på en restaurang i området. De tillagades snabbt, utan märkvärdig kryddning med en fräsch, ren smak som resultat. Bara ett exempel på varför det väldigt naturligt blev mycket fisk under tiden i Kina. Sötpotatis, på nedersta bilden, är populär gatumat, men det var vi alldeles för mätta för att slå till på. 

Good Beijing times.

2 maj är hemresan bokad, vilket betyder att det är mindre än två veckor kvar för mig i Shanghailand. Längtar rätt mycket, fast jag vet att det är nästan som att jag ska åka imorgon. Så istället kör jag hårt på att klämma ur det sista av allt fint staden har att erbjuda och att hamstra roliga och mer eller mindre nödvändiga saker att ta med mig. Det ska bli härligt att komma hem!

Har fått mersmak. Fukten, lukterna, frukterna... Den sakta maken, oljudet, kineserna. Upplevde ingen kulturchock den här gången, bara ett omfamnade av den vänliga kulturen och värmen. Värmen, som får en starkt att känna att man lever.

Kontroversiella konstnären Ai Wei Wei blev för några dagar sedan arresterad av polisen när han just var på väg att resa ut ur landet. Nu senast i Beijing tog jag en utflykt ut till konstdistriktet Caochangdi där Ai Wei Wei har ritat byggnaderna och även har sin egen ateljé. Området var så när som folktomt och när jag strövade omkring bland de minimalistiska byggnaderna var det som att vara mitt uppe i en dystopisk zen-artad dröm.

Mja så Shanghai är mycket coolare och modernare, men det betyder inte att Beijing är alldagligt för det. Bj är härligt på så många sätt och för varje besök utforskar jag staden bättre. Det känns som att när jag åker från Sh t Bj blir jag alltid lite mer kulturell! Den här gången hann jag bl a teckna kroki och titta på en visning av experimentell film. Hutongerna(nederst) de historiskt viktiga och krokiga små gränderna, bjuder på avslappnat bästahänget. 

Idag åker jag till Thailand med pappa! Jag är orolig för att jag kommer hänga med en av de där massiva kinesiska turistgrupperna med likdana gula kepsar och flaggor och guide med mikrofon. Mardrömmen.

I Beijing kan man gå till Comptoirs de France och gå på med en dämpad färgskala. Den vågade tar sedan ut i svängarna med några färgklickar bestående av blått och grönt. 

Den senaste resan till Beijing var så mysig att jag bestämde mig för att åka och hälsa på en gång till! Landade i huvudstaden i eftermiddags och ska stanna i lite mer än en vecka. Jag bor hos mormor och morfar och mittemot lägenhetsområdet ligger bästa, lugnaste simhallen jag ska gå till nu.

Musik- och konstfestivalen JUE står för underhållningen i både Bj och Sh för tillfället. Igår var jag på 'Poetry Battle'-fest och hela tiden händer mycket annat roligt med öppningar, filmvisningar och influgna band. Jag fick de här biljetterna hemskickade av tidningen Timeout till en spelning på Dream Factory imorgon kväll. Det är en rad lokala Beijingband som tar sig till Shanghai för att visa upp sig. Yej!

"Death by Chocolate", "Chocolate Therapy", namn man lägger på minnet efter en tur eller två till ställen som Hof och Whisk i Sh. Nästa chocoholicupptäckt att syna i sömmarna är Napoleon Chocolate Bar. Koushui(kou=mun, shui=vatten).

Jag är tillbaka i Shanghai. Fått ett nytt 6 månaders visum ordnat i veckan. Den här veckan återvänder klasskompisarna från världens alla hörn för att åter igen läsa en termin kinesiska. Men inte jag, ha. Det känns spännande och som rätt val för mig.

En av dessa dagar låtsades som att våren var på väg och jag hängde på. En av dessa dagar när ljuset här fylls av en orange nyans.

Safe and sound i Beijing med min granne Totoro.

Igår tittade jag tv och började plötsligt skratta åt tv-presentatörerna. Det slog mig plötsligt, på det där sättet som självklara saker kan göra ibland. Jag är i Kina.

Det är obeskrivligt härligt att vara färdig med slutprov och ansökningar samma vecka. Sådan lättnad och glädje att åka taxi till olika caféer, restauranger, barer och liveställen och njuta av apfelstrudel(!) en kylig vinterdag utan att låta ett enda bekymmer distrahera ens tankar.

Det är exakt fyra månader sen jag flög till Kina. Den meningen känns helt overklig i sig själv. Livet är väldigt roligt och annorlunda här. Än så länge har jag inte tröttnat, men jag har varit trött.

Idag, fredag, hade min klass en liten julfest på morgonkvisten — en liten julfest med överflöd av frukt, nötter, vin, choklad, kakor och chips. Vi tittade på tecknade serier. Min favorit var såklart Snobben(Merry Christmas, Charlie Brown!). Jag tog med pepparkakor och en riskokare för att värma upp rödvinet.