PSYCHEDELIC DRAGON

POCKY:
När jag var liten och besökte Kina provade jag kexpinnar överdragna med choklad. Jag provade dem i olika konstellationer. Vanligt kex med choklad och nötter, kex med kola-överdrag och chokladkex med mörk choklad. Jag fick inte nog av dem. Jag kommer inte ihåg något av resan och vad jag gjorde. Jag kommer ihåg att mamma eller pappa eller en vuxen sa att jag borde sluta äta POCKY. 

Jag fick ta med mig två paket hem istället. Jag åt några pinnar. Långsamt. Jag sparade ganska många. För att äta senare. Jag sparade dem länge. Jag sparade på mycket när jag var liten. När jag tog fram dem många dagar senare smakade de konstigt. Jag slängde mina POCKY.

Listor och guider är roligt.

Obligatoriska cityguider:

En dag packade jag upp dessa saker ur min väska. Vissa av dem ser jag till att alltid ha med ut på stan:

- Tillknöcklat informationsblad, Shanghai Gallery of Art.

Igår var jag hemma hela dagen, tog det lugnt och pluggade kinesiska tecken. Sedan började kvällen med opera, eftersom Agnes hade fått två biljetter från skolan. Vi träffade två andra tjejer från universitetet där, men de gick i pausen. Jag förstår dem. Jag tog inte med kameran till föreställningen men tänk liksom Farväl min konkubin light. 

Musiken är väldigt speciell, men på ett bra sätt, vacker nästan med spännande instrument jag aldrig har sett förut. Sången har jag svårare för, vid de höga tonerna ville jag hålla för öronen ibland. Det är bra att allt som sägs/sjungs på scenen visas samtidigt på skärmar på sidorna av scenen, eftersom det ibland även kan vara svårt för kineser att höra operans handling. Sedan är scenografin är sparsmakad, på riktigt sparsmakad. Det är en kuliss, ett tradionellt hus, genom hela föreställningen och istället beskrivs aktens miljö på skärmarna, t.ex:

Lady Aiko - Det som jag tycker mycket om hos Aiko verk är den lekfulla japanska kitschigheten. Coolt.

East China Normal University



Kinesisk vardagsmat. Det finns ungefär ett nudelställe per kvarter i Shanghai.

Idag har det varit rekordvarmt och jag har sett alldeles för många ryggar med svettindränkta t-shirtar i klassrummet. Efter skolan ville jag bara ta mig hem och så fort som möjligt ta skydd från den stekande solen. I övrigt går plugget smärtfritt framåt och nu har vi tre dagars ledighet innan vi ska tillbaka igen både lördag och söndag. 

Efter söndagsskolan kände Agnes och jag för att försöka utnyttja dagen så vi tog metron in till centrum och promenerade ner till franska konsessionen. Denna downtown-stadsdel har kvar sitt namn och sin arkitektur från perioden efter opiumkriget när de koloniserande länderna hade självstyrande konsessioner i staden.

Det här är en bohemisk, progressiv och kreativ stadsdel. Här finns tegelstensgränder, trevliga gatukök, spännande shopping och ambitiösa gallerier. Hit kommer du när du har tröttnat på ändlösa shoppinggallerior och svindlande skyskrapor och vill se om det finns något mer autentiskt och levande bakom stadens fasad. Jag är, som så många andra expaths jag har pratat med, lite förälskad i franska konsessionen. Kanske för att det känns lite som att ha ena foten i väst och den andra i öst - roligare och mer eklektiskt.





























Om man tänker bort kineser och kinesiska tecken, skulle Agnes lika gärna kunna ströva omkring på lummiga smågator i Paris Maraiskvarter.

Jag har internet igen! Igår skulle jag få hjälp av en tekniker och när det plingade på under eftermiddagen blev jag minst sagt förvånad över att få se sju kineser stå utanför min dörr. Det blev så att vi stod i en halvcirkel kring datorn inne i arbetsrummet medan en eller två faktiskt gjorde någonting. De petade på några kontakter, slog på datorn och så var det bra igen. Det visade sig att det måste ha glappat någonstans. De gick ungefär tio minuter efter att de hade stigit in genom dörren. Haha så enkelt.

Idag åt jag lunch med ett gäng amerikaner som är med i ett utbytesprogram. De kommer alla från olika stater och bor hos varsin kinesisk värdfamilj. I deras program ingår det också att de ska undervisa i engelska för elever på mellanstadiet. Jag blev glad när flera nämnde att min engelska är väldigt bra och jag märkte även hur snabbt jag tar upp den amerikanska accenten. När Sverige kom på tal började de förklara hur gott det är med svenska köttbullar. Hur ska man man bäst beskriva svensk matkultur? Jag sa att vi äter mycket potatis. 

Det är jättekul att kunna skypa igen, fast det var faktiskt konstigt att prata svenska med familjen, kände mig nästan lite ovan!

I helgen har jag haft två anledningar till att inte vistas hemma dagtid:

Första dagen i skolan har man upplevt så många gånger. Varje gång är den andra lik på många vis. Man är lite förväntansfull dagen innan, på morgonen hinner man bara tänka på att komma till rätt klassrum, i rätt tid. Väl där är allting lite trevande, man är nyfiken på alla. 

Skillnaden den här gången var de blandade åldrarna, språken och karaktärerna. Och att vi bara studerar kinesiska förstås. Klassen består av ca 20 elever från hela världen. Ålderspannet är mellan 18 och 30 år, vissa är t o m gifta.

Vi har en väldigt trevlig lärare som heter Jin, men bara lektioner fram till lunch. Det känns som att det ändå kommer bli en intensiv kurs där det beror mycket på en själv hur mycket man lär sig. Än så länge är det för tidigt att uttala mig för mycket om allting..!

Idag var början på något nytt och främmande och då känns det fint att titta tillbaka hemåt. Här är några bilder från den fina avskedsmiddagen och den påföljande sommarkvällen, alt bara några dagar innan jag åkte. Det var fantastiskt att vi fick ihop en trevlig skara människor trots den spontana planeringen.

Så, om du har en flaska med okänt innehåll och du inte har aning om vad som står på förpackningen, se upp! Du kanske ska tänka till två gånger innan du använder det.

Ett tänkbart scenario: Vid tvättstället står en flaska. Du antar att det är handtvättmedel, eller på sin höjd sköljmedel. Du tänker "det skadar väl inte prova!". När du provar lite av medlet känner du plötsligt en klorlukt, men när du febrilt sköljer ur plagget är skadan redan gjord.

Det är sånt här beteende som slutar med att ens jeansshorts får en ljus fläck på bakfickan istället för en gräsfläck. Min slutsats: Lita inte på flaskor med kinesisk text, eller andra språk du inte kan tala men framför allt kinesiska. Det kan vara råttgift, alcogel eller läsk, ja allt möjligt läskigt kan gömma sig i dem.

Kvinnan ser ju så glad ut på bilden. Det är väldigt förvillande.

Nu har Jincheng rest till Göteborg för att vara ledig och umgås med sin familj i en månad. Det betyder att jag bor ensam i lägenheten i Shanghai och att jag har lite tråkigt. Framför allt tycker jag inte om att gå ut och äta själv och att beställa mat. Det är tröttsamt att behöva uttrycka sig med enstaka ord och gester istället för faktiska meningar.

Därför var det väldigt trevligt att gå ut och äta med några av Jinchengs anställda ikväll. Vi åkte till en restaurang som jag och Jincheng har gått förbi förut, men som var smockfull vid det tillfället.

Konceptet består av att man kryssar för vad man vill äta i en lista. Sen bärs allting in till bordet på tallrikar och då får man grilla det man känner för. Vi beställde bl a nötkött, fläskkött, kycklingben- och vingar, majs, aubergine, potatis och svamp. Jag provade pumpa och lotusrot och båda smakade helt okej. En klar favorit var nötköttet som var tunnare och saftigare än de andra sorterna. Vi insåg dock ganska snart att vi hade beställt in alldeles för mycket kött och till slut rullade alla fyra ut ur restaurangen.

Tjejerna på bilden är Yuanyuan till vänster och Cookie till höger. De är båda otroligt rara och gulliga. De jobbar på 'Human Resource'-avdelningen på företaget och har fått i uppgift av pappa att ta hand om mig. Jag kan inte säga att jag klagar. På min sida satt Michael som också han är anställd på Jinchengs kontor. Han hade fått följa med för att han är duktig på engelska. Vi hade väldigt roligt åt de fraser och enstaka ord som de ville lära mig.

Yuanyuan och Cookie var också dem som följde med mig till skolan i tisdags för registreringen, som bestod av tre timmars väntan och lotsande mellan olika rum för att betala skolavgifter och ordna med pappersarbete. De riktiga lektionerna börjar inte förrän på måndag och jag ser verkligen fram emot det!

För några dar sen klippte jag mig på en trevlig och proffsig frisörsalong som heter iD. Salongen ligger i ett mysigt område fullt av roliga småbutiker i närheten av den stora shoppinggatan Huai Hai Lu.

I Shanghai är luften oerhört kvav och fuktig, vilket man klarar av på kvällarna men vilket nästan är outhärdligt på dagarna. Temperaturen har legat på 35 grader ungefär varje dag sen jag anlände och idag är det en av de där extra varma dagarna när solen tittar fram. Idag utrustade jag mig därför med solkräm med faktor 50, solglasögon och mitt grönprickiga paraply när jag skulle till campus för att äta lunch(skolan börjar inte förrän på tis, men matsalen är ändå öppen eftersom många elever bor på området). Paraplyet får mig att känna mig som en riktig Shanghai-bo och det skyddar både mot brännande sol och mot regn om det skulle komma en plötslig skur!

Luftkonditioneringen är det som håller en vid liv de här dagarna innan vädret blir mildare. När jag är hemma i lägenheten kretsar allting kring denna underbara apparat. 

Frukost intas i vardagsrummet, eftersom köket är för varmt att vistas i. Mitt sovrum med en stor dubbelsäng står oanvänt, istället sover jag i barnrummets våningssäng som har en egen luftkonditionering. Arbetsrummet har en bekväm arbetsyta för att arbeta framför datorn eller med skisser, men jag låter datorn stå i vardagsrummet för att kunna vara närmare luftkonditioneringen.

 

Eftersom jag får bo hos pappa helt gratis så är planen att jag i utbyte ska arbeta för honom. Funkar bra för min del, eftersom det än så länge bara har varit roligt. 

Min första uppgift är att komma fram med en ny utformning av en av de maskiner hans företag tillverkar. Det viktigaste är maskinens färgschema som jag skissar på för tillfället. Arbetet liknar de formgivningsuppgifter jag hållit på med i skolan tidigare, att förhålla sig till kunden och möta kundens förväntningar. Vad spännande att få ta tag i en utmaning utanför de ångestfyllda formgivningslektionerna med oinspirerade lärare!

Sen visade pappa mig några ritningar till ett nytt företagskontor och tillsammans försökte vi komma fram till hur planlösningen och utformningen skulle se ut. Arkitektur(och kontorsbygge) är inte min starka sida, men det är verkligen roligt, så jag försökte bidra så mycket som möjligt med min konstnärliga expertis...

Jincheng visar konsulterna för bygget inspirationsbilder.
Smarta lösningar och detaljer från byggnader både i Sverige och Japan, som kan hjälpa till hur man ska gå tillväga.

På konsultkontoret, där alla jobbar i CAD-program.

En mycket användbar bok pappa har tittat i för att kolla olika mått och bestämmelser. Sen såg jag att min väns pappa är en av författarna — fina meriter verkar han ha, den där Jacob Hidemark.